när jag trodde jag ville dö. skitmånga gånger

Förlossnings-berättelse del 1.

- Cirka kl. 05 den 13e november går mitt vatten. Jag ligger och sover men plötsligt känns det som jag kissar på mej. springer till toan och det typ skvätter fostervatten all over.
- Ringer huddinge-förlossningen. Får en tid för kontroll vid halv nio på morgonen.
- Vi åker till Huddinge. Det rinner.
- Får en megastor binda.
- Gör massa tester.
- Får åka hem med beskedet *om inga värkar kommit igång före imorgon klockan 08.00 får du en tid för igångsättning*
- Kommer hem, väl hemma tar det cirka 5 min så drar värkarna igång.
- Mellan 12.00 och typ 17.00 sitter jag fastklamrad i den orangea fåtöljer och har värkar. Hela tiden. vill dö part 1.

- Ringer förlossningen igen.
- Får komma dit. Så vi åker
- Får ett rum direkt. En sån där vit rock och nät-trosor samt ännu en mega-binda!
- Jag är tydligen redan öppen 5cm så blir erbjuden lustgas.
- Tackar ja till det.
- Vid andra inandningen av lustgas gör värken så jävla ont och lustgasen är alldeles för stark så när jag släpper den kaskad-spyr jag ner hela mej och typ hela förlossningsrummet. vill dö part 2.
- Barnmorskorna kommer och typ byter allt i rummet, Jag får byta om och torka mej i ansiktet. fick kräks i ögat bland annat! mmmm fresh.
- Sen kör vi på. De sänker styrkan på lustgasen och jag typ blundar genom hela förlossningen, kör mega-fokus inifrån och andas andas andas. Har delvis lustgas men ingen annan smärtlindring. Har dock extremt bra folk runt omkring mig som ser till att jag andas rätt och byter ställning ofta och sånt. Typ sitter på en pilatesboll, på nån slags häst-sko-formad pall, mot ryggstödet, ligger på sidan etc.
- Bajsar oxå, lite då och då. Rätt ut bara. Tur att man inte har ork att ens bry sej i det läget.
- Till slut efter flera timmar av jag vill dö part 3 är det dags att krysta. HA    HA    HA! försök att skita ut en vattenmelon själv så får du se hur kul det är. Har aldrig velat dö så mkt i hela mitt liv samtidigt som mitt inre fokus bara gick upp på högsta nivå. Den kroppsliga ansträngning som det är att föda ut ett barn är fan inte av denna värld. Helt sinnes. (har fortfarande träningsvärk i större delarna av kroppen)
- Barnmorskorna frågade om jag ville känna på barnets huvud när det var typ halvvägs ut.....EH NEJ TACK!!!!!
- Efter 40 min krystande och lite fnul fram och tillbaka 'ifall det var dags att typ hämta läkare' (crazy shit) så tog jag i av kung och fosterland en sista gång (ville dö part 4) och då bara slurp så kom han ut. 01.06 den 14e november.
- Har typ aldrig upplevt en mer sjuk känsla. Apatisk delux. 'hej lilla barn lixom'.

- Sen ska man ju klämma ut moderkakan.
- Och sen ska benen upp i gynställning för att bristningar ska sys igen. Mina ben då alltså.....skakade av utmattning...
- Och så låg han där på mitt bröst, våran alldeles egna bebis. Världens mest perfekta lilla varelse.

försöker 'spexa till det på kort' lite sådär någon timme efter födseln....

Del 2 kommer sen. Den innehåller bland annat BB-limbot och oros-gråten.