cuteness overload

ok. använder mej aldrig av det uttrycket men nu.....är hos mam-pap och har precis tvättat min och syrrans gamla bebis-kläder. Hängde upp dem på tork och typ dog gullightes-döden. Bebis-kläder är så små. Så himla himla små. Fatta oxå att en person ska ha dem på dem sej. hahahaha. sjukt.

Var oxå ute i förrådet en sväng och hittade en påse med mina dockor i. Skrollan, Stordockan, Arvid, Den där bruna jag sydde själv och så Margareta.

Margareta är en story för sej. Mormor hade köpt henne i Ryssland (tror det var) och kom hem med som present till mig och jag blev helt galen och skrek att dockan var ful och att jag INTE ville ha henne. (HELT SJUKT OCH OACCEPTABELT BETEENDE). Sen blev hon ändå en av mina favoriter i samlingen. Som en liten råtta gnagde jag på margaretas plastskor (stort bevis på kärlek) och ena handen trillade av, hon fick alltid vara med i alla lekar och jag bytte aldrig kläder på henne som jag gjorde på de andra utan hon fick alltid ha sin fina klänning på. Hennes hår bestod av två flätor baktill som man lixom aldrig såg, så det såg ut som hon hade nånslags påklistrad tupé uppe på bara.
Men titta va söt hon är. HUR kunde jag tycka att hon var ful och att jag inte ville ha henne. vad hände där egentligen? Skäms fortfarande.